att vara

Inspirerad och känner att orden vill flöda. På ett tåg mellan två orter. Men egentligen inget speciellt som vill ut. Jag är bara lycklig. Och tacksam. Men det kanske inte är så bara? 
Sol som lyser i ögonen. Lugn i kroppen. En känsla av att allt är precis som det ska vara. Att allt kommer falla på plats precis som det är tänkt. Allt är möjligt. 

Att följa med. Inte sträva emot.

Att vara i varje stund. Stund efter stund.

När tankarna svävar iväg, ta dem tillbaka igen. 

Hur mycket av mitt lugn beror på min trygga materiellt tillvaro? Hur mycket av mitt lugn är en produkt av ihärdigt insidearbete? Jag vet inte. 

Måste något dramatiskt hända för att jag ska få veta? Behöver jag veta?

Är jag en naiv, lycklig vinnare på livets lotteri – oförmögen att uttala mig om sätt att finna en inte frid? Är jag bara bortskämd med en problemfri vardag och har haft tur vart jag än näsan vänt?

Eller är det mitt inre arbete och mina val i livet som skapat min verklighet? 

Spelar det någon roll?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s