Att lära mig handstående har varit en process som heter duga. Under flera år försökte jag inte ens, för jag tyckte att jag hade flera mil tills jag ens kunde komma upp mot en vägg på egen hand. Om man inte övar blir man sällan bättre, som ni vet. Det dröjde ända till en utmaning på instagram fick mig att ge mig tusan på att öva alla uppochnervända positioner tills rädslan släppte. Och det gjorde den. Jag lärde mig huvudstående, handstående och underarmsstående! Och sen avlärde jag de två sistnämnda eftersom jag slutade öva. Just typiskt mig. Vad som är mindre likt mig är att jag nu lärt mig, igen. För alltid, nu finns bara utveckling framåt, punkt.
Afterclass ikväll. Fint som snus.


Lämna en kommentar