friday, the long one

Kust-till-kusttåget är proppfullt och det är påskägg i varje hörn. Påskhelgen är sannerligen en rese- och godishögtid i familjens tecken och det är mysigt, precis som jul! Fast mer gult och mindre tomtar. Hemma var det rätt lugnt (ja jag har redan varit hemma och är nu på väg till mitt bo igen). Mamma och katten kurerade sig i soffan. Storebror smygfotas när han läser Hesa Fredrik.

20130329-180402.jpg

20130329-180415.jpg

Passerar Gnosjö och tar en nostalgitripp. När jag var 19 år var tanken att jag skulle bli sambo i just Gnosjö, med min dåvarande pojkvän. Det var en sån där gymnasiekärlek och jag är så tacksam att jag fått uppleva det. Lika tacksam är jag att jag vågade (mycket tack vare min vän N) ta klivet på ett flygplan till södra Europa för att uppleva en annan sorts liv, kultur och växa upp flera år på ett par månader. Världen var större än Gnosjö.

När jag kom hem var ångesten total. Jag insåg att jag inte alls ville bo i Gnosjö, hade aldrig velat och skulle knäckt mig själv och mina drömmar om jag gjort den där flytten. Kanske skulle det funkat med kärlek på distans, men är man 19 år behöver man frihet, utrymme att gå sin egen väg och kanske görs det trots allt bäst på egen hand, tillsammans med sina vänner.

Jag har aldrig, i efterhand, ångrat de beslut jag tagit. Istället är jag glad över att jag inte tagit den lätta vägen, utan den rätta. Idag är jag fullkomligt bekväm och njuter i min livssituation så som jag skapat den. Både jag och A är måna om att behålla våra jag samtidigt som det finns ett vi. För mig är det svårt ibland, men A ger mig inget val. Jag älskar självklarheten i att vi älskar varandra i nuet.

Närmar mig Alvesta och mina hemtrakter. Känner lugnet, harmonin och tacksamheten skölja över mig. Jag har så många familjer, den jag är uppväxt med, min extrafamilj i Skåne, min vänfamilj spridd i Växjö och i hela landet. Omgiven av kärlek. Aldrig ensam. Alltid älskad.

Tacksamhet, värme, ödmjukhet inför livet. Ta vara på det. ”Även detta är övergående” E Tolle

Martina

One thought on “friday, the long one

  1. Emma skriver:

    Visst är det nyttigt att blicka tillbaka på livet då och då? Vilka drömmar vi drömde, vilka planer vi gjorde upp och framför allt vilket perspektiv på livet vi hade! Och tänker vi efter var det ju inte jättelängesen vi fyllde 19 (även om det känns som en mindre evighet sedan, iaf för mig), men så otroligt mycket har ju hänt sedan dess. Jag blir lite nipprig och förväntansfull över vad som komma skall under de kommande sex (shit!) åren! Life is good! Kram på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s