På min tågresa idag, satt det en man i sätet bredvid och sov. Vi satt i den tysta vagnen och jag prasslade lite med min frukost och hann tänka att jag nog störde litegrann. Mannen reagerade dock inte på detta, utan satt där med slutna ögon, fullkomligt lugn.
Jag mumsade i mig min frukost, tankarna flög fram och tillbaka kring vilken uppgift jag skulle hugga tag i först. Plötsligt kikade jag till på mannen igen och inser, han sover ju inte alls. Hållningen var rak, händerna tydligt i en vald position, ett leende ryckte i mungiporna.
Han mediterade, eller använde någon annan teknik för att fokusera, samla sig och stilla flödet av tankar och intryck för en stund.
Hela han utstrålade lugn, och gav mig direkt impulsen att dra ett djupt andetag. Stanna till och påminna mig själv om vikten av reflektion och stillhet när det finns som minst tid för just detta.
Jag vinner alltid på att ta en paus. Jag återfår klarheten i sinnet och precisionen i det jag ska utföra. Minns vad som är viktigt, på riktigt. Det kom jag ihåg där och då.
Vad han egentligen funderade på eller pysslade med kommer jag ju aldrig få veta. Det enda jag vet är att han var som en radiator med mjuk, fokuserad och varm energi.
Tänk vilka ringar på vattnet reflektion kan ge. Där satt han, helt omedveten om att han påverkat hela min energi och min dag i en annan riktning.
Tänk om jag kan göra detsamma för någon i min omgivning idag?
Studio Fri 
Lämna en kommentar