En dag vill jag ge mig själv så mycket tid jag förtjänar till mitt skrivande. Jag älskar att skriva. Jag hatar dock det faktum att jag skiver mindre och mindre och därmed blir sämre och sämre på att förmedla mitt budskap med ett vackert flyt förmedla. Mina ord och mina meningar trasslar på samma sätt som mina tankar. En dag är det dags att börja reda upp trasslet. Dra i de lösa trådarna, ta sig an knutarna längst inne i mitten. En dag är det min tur att blotta mig. Jag tror det är dags att jag börjar skriva igen, om allt. Om med- och motgångar. Om livet och yogan och meningen med allt.
Det är resan som är målet. Fyll den med mening.


Lämna en kommentar