Sitter och myser på tåget hem från Stockholm och två makalöst trevliga dagar på konferensen #smios – sociala medier i offentlig sektor. Myset kommer sig av att jag 1. faktiskt tycker tåg, musik i öronen och dator i knät är en mysig kombination, 2. är alldeles full av nya inpirerande tankegångar och känner hur energin i kroppen är på väg mot overload. Jag blir varm i hjärtat av att det finns så många duktiga och karismatiska människor som försöker vara sin organsiations gröna prick. Och precis som sig bör är jag intellektuellt förtjust i ett tiotal nya vänner och bekanta. Ni förstår nivån på myset?
Igår fick jag chansen att lära känna några av de personer som jag tidigare endast bekantat mig med via sociala medier. Ibland kan jag tycka att det låter lite nördigt när jag säger en sådan sak högt, till vänner som inte alls är lika intresserade av det sociala i sociala medier som jag är. Men gårdagens middag (och konferensen, såklart) bevisade verkligen motsatsen. Kontaktnät och relationer kan ta sin början via sociala medier, och passa sig utomordentligt att utveckla irl. Att få se personen bakom profilbilden är onekligen både spännande och utvecklande. Att få möta en människa, och liksom inte riktigt veta hur mycket man vet om honom eller henne. Kommer vi dela samma humor även face to face? Kommer personen tycka att jag lever upp till de digitala förväntningarna?
Fortsättning av mina reflektioner från dagarna kommer att följa. Hjärnan är lite slö och kroppen är speedad i kombination med stålmannenvilja efter dessa dagar. Saker som är svåra att förstå i detta inlägg får du således ha överseende med. Eller så kan du helt enkelt fråga mig vad jag menar.
Som SJ brukar säga, kram!

Lämna en kommentar