Tröttheten har angripit min kropp, totalt omfamnande och förlamande. Ögonen fick bändas upp halv åtta i morse, benen fick sägas åt ett i taget att röra sig framåt, kroppen hålls upprätt genom fullständig fokusering på att inte trilla ihop som en liten hög. Varifrån kommer detta parasitiska trötthetssyndrom?
Trött eller ej, jobb måste göras i vilket fall. Snart har halva dagen passerat och om en timme är det lunchtime med hjärtat. Efter några timmars ytterligare tankeverksamhet är det dags att byta skepnad, bli tentapluggande student och psykiskt ladda om inför morgondagens tenta.
I helgen väntar vad som för tillfället betraktas som lyx i mina ögon – soffliggande, marathonfilmtittande, gotteätande varvat med promenader och fyra, fem timmars träning.

Lämna en kommentar