bedblogging

Ogillar att vakna med huvudvärk, ser liksom inte poängen (speciellt inte med tanke på att starkaste jag drack igår var svartvinbärssaft). Men tydligen förväntas man att gå upp idag också, huvudvärk eller inte.

Ibland undrar jag varför jag tar på mig alla de uppdrag av olika slag som jag gör, inom alla olika områden. För tillfället är det t.ex. tre olika pass som ska sitta nästa vecka, och vissa dagar är det en smula stressande. Jag gör det för att resultatet är kul som satan, mest. Och för att bevisa för mig själv att jag kan och hinner om jag vill. Men ibland önskar jag att jag inte utmanade mig själv konstant utan tillät lite lugn och ro. För det är ju inte så att jag samtidigt ska installera mig på jobbet, nya kursen med seminarier varje vecka och leva livet med kärleken och vänner?

Denna veckan är som ett fartgupp. Bromsa innan, men sen måste jag gasa för att komma över. Förhoppningsvis väntar en nedförsbacke efteråt, innan nästa gupp…