Igår var Josefin här på middag, och jag prioriterade shopping av fyra par skor före bloggande. Första gången jag såg henne sedan mitten av september. Det är alltså hemvändartider. Stora planer målas upp med vårterminens förväntningar. Min stora önskan är att allt blir av. Jag vill göra allt. Alla dagar. Hela tiden.
Har träffat Jenny precis, för första gången sedan mitten på augusti. Druckit te, pratat och skrattat och pratat och hamnat i funderingar och frågor och pratat lite till. Jag är glad att hon är hemma. Jag tror att vi båda är glada, över att hon är hemma.
Kom precis in genom dörren hemma innan jag fick ett promenaderbjudande och var ute i rusket igen. Hjärtat behövde luft. Jag behövde både det och att få prata av mig. Det är lätt att bli blind för allt man själv har och bara se det som andra har och får, upplevelser som ting. En stund av reflektion om huruvida gräset är grönare på andra sidan eller inte, och vad som egentligen är grönt.
Luften och pratet, fin kväll.
p.s. skorna, på bild, återfinns under morgondagen. d.s.

Lämna en kommentar