Intelligensnivån på busskonversationer börjar skrämma mig.
Jag har väldigt mycket tur just nu. Och tur förtjänar man.
Jag äter pepparkaksdeg, läser det underbart fina kortet jag fick av Jenny och fäller en tår.
Imorgon blir jag en kvinna i ny förpackning.
Barbro Jönsson är en sjuhelsikes häftig kvinna.
Anders Mildner är en kommunikationsnörds drömman.
Jag är förtjust i Martin Grann(s intelligens)
Mostafa Shurmann är en man som fler borde ta efter.
Jag skulle vilja ha Micke Gunnarsson i en liten ask och plocka fram honom dåliga dagar.
med mera med mera med mera…
Nu måste jag rulla ur sängen. BodyBalance även om orken inte är inom räckhåll. Sen vill jag mest sova. Det är en märklig sak, varför vill jag alltid bara sova bort dumma saker? Allt ovan är icke-dumt, men ibland smyger sig den andra delen av verkligheten på och nafsar i hälsenorna tills det har bildats små retliga skavsår. Och bort måste de. Kanske hade det varit bättre att försöka behandla dem än att igonera dem?

Lämna en kommentar