ensamhet, saknad och lycka

Ibland slutar jag att dricka kaffe, mest för att bevisa för mig själv att jag inte är koffeinberoende. Men också för att det ibland bara blir äckligt med för mycket kaffe. Men just nu, är jag inne i en liten kärleksperiod med mitt kaffe. Jag laddar min King of Coffee på kvällen och sen är vi ett på morgonen. Och det är mysigt, doften av kaffe på morgonen. Jag gillar nog doften mer än smaken till och med. Speciellt nu när jag kan lägga i lite Irish Cream kaffe också som jag fick av Josen när hon flyttade in hos mig vid skolstarten.

Jag som hatar att vara ensam, har både haft en underbar och hemsk höst på det sociala planet hittills. Det började lyckligt med att Josen flyttade in i tre veckor, men tiden gick alldeles för fort. Hon försvann till Sthlm och camp började kännas öde. Vännerna som är utomlands började kännas alldeles för långt bort, en känsla som blir starkare och starkare varje dag. En dag på praktiken när jag fick mailsvar av MB, fick jag till och med vända mig mot fönstret och det regniga vädret utanför och blinka bort några tårar.

Hur som helst, för nån vecka sen flyttade Alex in hos mig i min etta lite halvt, och tomrummet minskade dramatiskt. Jag hoppas i hemlighet att köksbygget drar ut en smula på tiden, för det är mysigt att bo ihop lite i smyg. Men såklart önskar jag inte det på riktigt, för jag vet hur tufft det är för Alex för tillfället.

Det är lite märkligt det där, hur jag kan känna mig sådär ensam ibland, även om jag nog egentligen inte är det. Jag är mitt upp i en fantastisk höst – samtidigt. Erbjudanden, utmaningar och högsta önskningar trillar rakt i min famn och min tacksamhet för det är obeskrivlig. Kanske handlar ensamheten om att inte kunna prata eller träffa den vän som jag behöver just då och just nu.

Ibland saknar jag J och hennes analyser av människor, händelser och beteenden som är skrämmande klockrena. Ibland saknar jag M för att hon är en enkelhetens problemlösare som alltid tar sig tid och är den mest realistiska människa jag känner. Ibland saknar jag J och att lyssna på musik och laga mat och kanske inte prata så mycket alls utan bara umgås tillsammans och komma på smarta saker om intressanta grejer.

Men mest är jag glad och lycklig mest hela tiden. Glad och lycklig över att vara omringad av fantastiska vänner.


Posted

in

by

Tags:

Comments

Ett svar till ”ensamhet, saknad och lycka”

  1. martinabatur profilbild
    martinabatur

    Vännen:) tror det händer väldigt mkt i ditt liv och ibland rinner känslor över:) Överväldigad är kanske rätt ord. Men jag vet precis vad du menar med att känna sig ensam fastän man inte alls är det, och så är det ibland:) Men är väldigt säker på att det kommer bli en fantastisk vår, och det får man ha i bakhuvudet såhär i höstmörkret:)

Lämna en kommentar