what goes up, apparently must come down

Efter afron idag dog min kropp och hjärna totalt (passet var dock hur kul som helst). Jag är absolut helt handlingsförlamad och orkar inte plugga för fem ynka öre (wich remind me, femtioöringen slutar funka snart). En och en halv timma har passerat och jag kan inte påminna mig om en enda sak jag ådstakommit, förutom att ha ätit upp tortillachipsen utan att äta upp köttfärsen som skulle värmas till. A har återigen lämnat stan för jobbets skull och jag hoppas definitivt inte att det blir någon vana. Världens mysigaste lördag igår, men saknar honom ändå denna söndag som jag bara vill krypa ner under täcket och titta på en bra film och äta godis istället för middag och ha sällskap utan anstränging.

Men jag får vänta till tisdag. Och efter den kvällen får han vänta till fredag. Såna är reglerna denna veckan.