i’m starting to realize..

Som en käftsmäll slog det mig sent igår kväll. Campus töms snabbt och metodiskt. Lägenhet efter lägenhet rensas på dess innehåll. Stora fönster bjuder på en gapande tom föreställning. Jag saknar till och med fördragna gardiner. Det går ett eko genom hela området. Förra året var allt mindre dramatiskt. Vänner och bekanta skulle bara hem på en visit, alla skulle så småningom komma tillbaka. Förra året var mitt liv en aning mer omtumlande och nykärt. Förra året hann jag inte reflektera innan sommaren var till ända och allt var som vanligt.

I år är det annorlunda. En beskärd del av vännerna kommer inte tillbaka till stan innan nästa år. Om drygt sju månader, de som kommer alls. I år är det annorlunda. Hösten innebär inte en vanlig termin med föreläsningar och hemtentor. Från september och 15 veckor framåt är det istället praktik. En utmaning som ger mig fjärilar i magen och lätt illamående.

Inatt kunde jag inte sova. I min hjärna snurrade tusen tankar och funderingar, om allt och ingenting. Idag på morgonen kunde jag inte sova. Så fort jag slog upp ögonen började karusellen i huvudet att snurra igen. Det var ingen idé att försöka, så det slutade med att jag frivilligt lämnade sängen 06.45. Har det någonsin hänt?

Någonting gör mig stressad och det är dags att reda ut vad. Time to make a Lista.