sovmorgon

Jag tror att det undermedvetna jobbar hårdare på att få sin vilja igenom än man tror. Igår ställde jag väckarklockan på den syndiga tiden 07.00, men vaknade inte av att klockan ringde utan av mig själv, kl. 08.19. Tydligen hade jag missat detaljen att kryssa i ”alarm på”, borde inte telefonen själv förstå att om man trycker in en tid i alarmfältet, så ska den ringa då?

Anyhow gav det plats för extra drömmar. Det hela är som vanligt en aning luddig och osammanhängande. Men det var natt, jag skulle ta min cykel från torget vid Strykjärnet och cykla till Medley. Jag sprang från Stortorget mot cykeln, men inser att jag glömt min cykelnyckel. Typiskt. Paniken växer lätt, det är löst folk ute denna natten och jag bestämmer mig för att kuta den korta sträckan till Medley istället. Det är då dramatiken släpper loss,. En stor dubbeldäckare med Smålandsbuss-loggan kör i rasande fart bort mot Teknikum. Så fort att hela bussen blir ostadig och vinglig och till slut välter, BOOM! En filmexplosion. Och det första jag gör är att ta ett kort med min mobil. SEN springer jag fram och kollar läget med personen som flugit ur bussen. Sen är det än mer luddigt. Allt är väldigt konstigt. Drömmar spelar mig ofta spratt, och jag kan inte låta bli att undra, varför drömmer man som man gör?

Således, jag tror att min kropp ville ha sovmorgon eftersom jag tror det var senast i början av maj som den fick friheten till just det. Nu är jag dock redo, med stor kaffekopp och vindruvor inom räckhåll. Time to work.

Ha en skön dag i det regniga och myspysiga vädret för all del!